Det var allt bra länge sedan man hörde ny symfonisk black
metal. Nu kanske någon protesterar och hänvisar till alla
Dimmu Borgir-kopior som finns runt om i världen. Jag vill då
påpeka att epitetet symfonisk ställer lite högre krav
på musiken än att någon trycker ner en tangent åt
gången över gamla uttjatade thrashriff.
På samma sätt som att rå old school-black metal kan
vara jävligt befriande, kan det ibland vara trevligt med riktigt
bombastisk och orkestral svartmetall där medlemmarnas pretentioner
sträcker sig till månen och tillbaka. Liksom den gamla skolan
är denna stil svår att bemästra. Få lyckas, och
bäst i klassen är fortfarande Emperor och Limbonic Art.
Heruka inleder med stråkar och pukor innan infernot bryter loss.
Pampigt värre, och med en klar europeisk prägel. Tankarna
drar åt Rotting Christ, Masters Hammer och senare Ancient Rites.
Stämningsfullt men ändå brutalt och mörkt. Atmosfäriskt
utan att kännas påklistrat.
På det hela taget en trevlig upplevelse och en ganska ovanlig
sådan. Jag har väl egentligen bara två invändningar.
För det första är detta en miniskiva, vilket innebär
en begränsad speltid. Jag hade gärna hört mer av det
här. För det andra: kompositionerna håller relativt
god klass, men vissa låtar räcker inte fram.
Men det här verkar lovande för framtiden. Att detta är
en självfinansierad utgåva tyder på att bandet tror
på sin egen musik. Är ni sugna på något nytt
och lite annorlunda än standardköret så är ett
köp motiverat.